Förändringar

Är nu ett år sedan jag skrev här. Mycket har hänt och ändrats. VARNING LÅNGT INLÄGG!
 
Alla kaniner har blivit sålda för länge sedan. Jag behöll en unge från kullen jag hade. Underbara lilla Flora. Tyvärr dog hon i somras inte ens ett halvår gammal. Vi åkte iväg på kvällen och kom hem max tre timmar senare. Hon var pigg när vi åkte men när vi kom hem så var hon nästan borta. Veterinär trodde att hon fått något akut magproblem. Hur vet vi inte. Hon hade inte fått någon nytt och hade bott med min fästman två kaniner i säkert en månad. Bara dagen tidigare hade hon hjälp mig rensa buren liksom. Så det var otroligt jobbigt.  
Så månaden därefter skaffade vi Minnie. Vit blåögd dvv rex. Humör och energi som en dåre. Hon bet sina nya burkompisar märkte vi efter ett par månader. Hon bet även min fästman flertalet gånger. Ja alla blev bitna så henne tog vi bort. Tanken var att det efter det inte skulle bli någon ny kanin. Men vi var och handlade hundmat och vi skulle bara titta på djuren i affären.  Ja vi kom ut med en ny kanin. Millan lejonhuvad hermelin. Gillar inte att köpa djur från djuraffär men denna tjejen fångade mitt hjärta. Tro mig hon har det fortfarande. Energi har hon och hon använder det till att ta sönder buren tyvärr. Molly och Melvin som min fästmans två kaniner heter tycker inte om henne så hon bor själv. Hon trivs mycket bra med det.
 Hon är ju vacker med som ni ser.
Ja detta var kaninerna men mer har hänt.
 
Vi kan ta katterna. Ja min två små älskade katter bor kvar hemma fortfarande. Vi bor i lägenhet så funkar inte här. Vi har dock en innekatt. Mårtimer. Han är runt ett år nu och ja en vanlig bondkatt. Livrädd för kaniner och leker med hunden. Pratglad dessutom så man håller på och blir galen på honom. Men han är himla go ändå.
 
Sen Tintin. Ja Tintin finns inte kvar i livet. Han trivdes bra här men satte igång med massa nya problem beteende. Snodde mat och åt kattsand och kattskit. Började morra mot oss och ja bete sig som "från början". Jag klarade av att hantera det men det är svårt att lära ut det till andra. Speciellt min fästmans familj som inte lyssnar det minsta på mig. Visade sig även att Tintin hade försökt bita min fästmans syster och syster dotter flera månader tidigare. Hade jag fått reda på det då så hade jag kanske kunnat fixa det. Nu slutade det med att han bet min fästman i armen. Han kunde inte lite på honom längre efter det. Veterinären hittade heller inga fel på honom så vi lät honom somna in. Det var ett otroligt svårt beslut och det tog lång tid innan vi bestämt oss för det. Jag vet nu att vi gjorde rätt. Detta var i october.
Som ni säkert vet så har jag alltid haft hund så jag började rätt snabbt leta hund igen. Eller vi rättare sagt jag och min fästman. Vi kollade på am och eng cocker spaniel men hittade ingen som passade oss rätt. Sen en kväll så kom jag och tänka på tax. Gosig ras med mycket energi och spårvilja. Visste inte om jag skulle komma iväg till klubben så ville inte ha någon hund som behövde timmar av träning. Det tog ett par dagar innan min fästman tänkt över det beslutet. Han trodde jag var knäpp. Men så sa han att om jag hittade en ung tax i närheten och som vi kunde träffa så kanske han kunde tänka sig en tax.
Hittade snabbt en långhårig dvärgtax på fem månader i den ovanlig färgen merle. Vi fick även se en bild och vi var fast. Jag var lite skeptisk men jag bestämmer aldrig något innan jag träffat hunden. Bild och verkligheten är två helt olika saker. Vi åkte till uppfödaren och ja svårt att inte bli kär i den lilla grabben. Dagen efter hämtade vi hem honom. Han såg ut ungefär som på bilden när vi hämtade honom.
 
 Bild tagen av: klockarebols kennel.
 
Nu i juni blir han snart 13månader gammal. Har hänt mycket kan jag säga. Nu är han numera standard tax. Han är nog uppe i nio kilo nu och har växt klart. Han är inte långhårig överallt än men är på god väg. Han är dessutom krypto så vi ska kastrera honom nu i sommar. Ingen mening att inte göra det. Sen viltspår ska vi börja med. Men även så kör vi agility, rallylydnad och freestyle och långa promenader såklart. Så det är lite mer än vad som var tänkt. Bara man tar det lugnt så är det inga problem. Han lyssnar bra och kan vara lös. Inte särkskilt skällig heller även om han kan om han får lust. Han är otroligt osäker mot både människor och hundar. Men det går bättre och bättre. Tack alla för hjälpen med att komma såhär långt. Ni vet vilka ni är.
 Som ni ser en livsnjutare i stora mått och mattes lilla älskling.
 
Från och med nu så ska jag försöka uppdatera oftare.
 
Sofia
2013-06-03 @ 20:41:24
URL: http://www.echosierra.se

Stilig kille. Vad otur ni har haft med tidigare djur. Tråkigt när de inte kan finnas kvar med oss längre.

Svar: Jo vi har haft väldigt med otur detta året. Men känns som om det iaf går framåt nu.
Victoria Nord




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0